Kinetisk energi och "Drönare"

Kinetisk energi avgör "Drönarens" klassificering.

Hur räknas då den kinetiska energin? som sidokraft, stigande kraft eller fallande?

Mina egenkonstruerade svävare faller de rakt ner om något skulle hända.

Är det då motorstyrkan som skall räknas? Eller sidokraften, eller fallkraften?

I mina svävare är det den fallande kraften som bör räknas.

Allt faller lika fort om det inte stoppas av vindmotstånd, mina är designade för vindmotstånd.

Kan falltrycken påverkas av utformningen av materialet, svaret är naturligtvis.

Mina "Drönare" är gjorda av träpinnar, motorer, ihåliga aluminium 4kantrör, kamera och kroppen av  byggisolering. Allt faller isär i delar vid kontakt med typ en människa.

En konsument "Drönare" som finns att köpa är skruvad ihop och gjord för att hålla ihop vid slag.

Vilket ger då en mjukare inbromsning/kontakt? En helt 6 kilo tung ihopskruvad "Drönare" av metall eller metall-plast och som inte faller isär vid kontakt, eller en 3,8 kilo med isolering och många lösa batterier, och faller isär med minst 15 småbitar det som är hårdast år en 400 gram standardkamera i den största modellen.  Båda modellerna den köpta och min stora modell har exakt samma sensor med bra objektiv i professionell klass. Flygtiden är likvärdig med de totala vikterna.

Så jag vill föra fram att lättare ger bättre flygande egenskaper med längre flygtid och mindre risk för omgivningen för skador under samma slutresultat. Låt prestanda och säkerhet gå före maffigt, snyggt, häftigt, det proffsiga ligger i enkelt handhavande och att det alltid fungerar, utseende i sista hand. 

Den Kinetiska energin borde räknas på ett praktiskt rättvist sätt.

4 kilo uppbromsad 75%volym isolering känns lättare än 6 kilo fritt fallande metall och plast.