Förbjuden av barnbarnens föräldrar att skjutsa dem i våra bilar.

Arosängen modellflygfält, Elias i förgrunden med sin helikopter

Barnbarnen levererades till oss på måndagen, de hoppade och skuttade på allt från lågt till högt. Kladdade ner och var osams, helt omöjligt att få någon dialåg med dem.
På tisdagen åkte jag och grabben 7 år med cykel till vårt flygfält 2 km bort. Vi blev tvingade att cykla en bit på allmän väg, vilket blev en helt farlig och osäket färd, han hade ingen respekt för trafikens regler och farligheter. Cyklade glatt över asfaltskarvarna och nere i vägkanten liksom långt ut på vägen. Föräldrarna är så rädda för allt så de har inte vågat visa honom regler och hur man beter sig i trafiken. Tänkte då på en flicka som just hade slagit ut flera nya friska tänder, några måste rotfyllas andra ersättas med proteser, 11 år och råka ut för sådant, hjälmen hjälper till att skada fler tänder, det borde vara lag på munskydd för barn som på krosshjälmar.
Den cykelturen blev en mardröm för mig, Det blev säkrare hem, då han sög åt sig all information som jag kunde ge. Varför kunde jag inte få forsla oss med vår stora säkra bil??? Har aldrig i mitt liv orsakat en olycka och ändå gör flera tusen mil om året med olika fordon?? Det hade ju varit nära nog 100 % säkert.  Flygkompissarna undrade över denna dårskap, men jag vill följa föräldrarnas krav, även om de alltid hitintills har fått rubba på dem vad gäller andra tidigare förbud.
Vi kunde inte få med ett riktigt modellflygplan, han skulle säkert klarat av det med dubbelkomando, men nu blev det istället en leksakshelikopter. Elias fick ändå känna på gemenskapen hos vuxna manliga människor, vilket gjorde att han växte som människa och fick mer självförtroende som gjorde att vi kunde föra en vettig dialog.
Kan lova, efter att ha berättat allt för lillasyster och farmor vad han hade gjort somnade Eliasas sedan gott